Jag fick barn 2018, Aaron. Graviditeten var tuff (psykiskt) och förlossningen var en upplevelse som aldrig något innan. Jag har med andra ord inte så många bra minnen från graviditeten och förutom att det jag älskar mest i hela världen föddes under förlossningen så är det inte heller mycket bra från just den. Jag fick många kompisar som fick barn i samma veva som jag, vilket var så kul! Nu ser jag på instagram att många av dom redan fått eller ska få ett till barn. Jag är för det första så glad för deras skull! MEN om jag ska se till mig själv så kan det ge mig lite smått ångest att jag inte vill ha ett till barn nu. Sen att jag inte får bli gravid nu pga min spruta. Jag kan få lite ångest över att jag inte vill ha ett barn till. Jag vill vilja ha ett barn nu, men hur mycket jag vrider på det så vill jag inte. Jag vill inte. Jag är inte redo nu. Att sedan höra ”när ska Aaron få ett syskon? Han skulle säkert älska det” ”det ska bli så kul att få ge X ett syskon” ”det är så viktigt att dom får ett syskon så att dom inte blir själviska” ”skönt att få det överstökat” bla bla bla”. Innan jag tänker efter när jag hör sånt så blir det som att jag vill övertala mig själv att vilja ha barn igen, sen tänker jag efter och känner ändå att det är skitsnack (åtminstone för mig och min syn på de argumenten). Jag vet inte när jag kommer bli redo, om jag ens kommer att bli det. Jag vet inte. Jag ska verkligen försöka att acceptera min egen vilja och respektera mig själv och att jag faktiskt inte vill ha ett till barn nu eller inom en snar framtid.
