Här är en bild på mig, min psoriasis och en kille som betyder så otroligt mycket för mig. Man ser hur mycket kärlek och stöd jag har från honom i den här bilden. Idag var vi som vanligt på våran morgon yoga. Jag tycker att det är as kul och jag ser hur jag själv utvecklas för varje gång. En liten bit in i dagens pass så drog jag upp min tröja för att det var så varmt, då såg man också mina utslag på magen. Det tog inte lång tid innan läraren kom fram och frågade mig på engelska "svett är inte bra va?" hennes ton va kaxig och typ bitchig. Jag svarade henne snällt "nee det spelar ingen roll, det är psoriasis, det smittar inte och sol och saltvatten gör det bättre". Läraren kollade lite lustigt på mig och sa "ta ner tröjan" på ett nedlåtande sätt. Jag skulle dra ner den så att utslagen inte syntes. För det första, vadå svett är inte bra? Jag är så jävla trött på folk som tror sig veta så mycket om min sjukdom men i själva verket vet dem så lite så att dem tror att jag smittar... Alla tro sig veta hur jag skulle bli av med det och vad som är bra och dåligt för mig. Jag menar, jag vet nog bäst själv, jag har levt med den här sjukdomen hela mitt liv så jag tror att jag har koll på vad som är bra och inte.... Tack men nej tack. För det andra, vadå ta ner tröjan? Varför skulle jag behöva göra det? För att jag ser äcklig ut eller? eller va det för att hon inte ville röra vid mina utslag när hon skulle hjälpa mig med övningarna? Jag har faktiskt inget svar på varför, men jag vet att vad det än var så var det inte snällt... Jag tar verkligen åt mig... jag känner mig så himla äcklig och utstött. Jag vill bara lägga mig i sängen och gråta för mig själv. Det gör på något sätt så ont i mig. Jag vet att jag inte ska bry mig och kasta av mig dessa kommentarer, men det är så himla svårt när dem träffar rakt in i mitt hjärta. Hur ska jag kunna skita i dem då? Kevin hörde det här och tog genast med henne ut ur lokalen och ifrågasatte hennes kommentar. Jag är verkligen glad att jag har Kevin, han förstår mig och står upp för mig mot alla som är elaka. Det hjälper mig mycket för det gör så att jag inte känner mig själv i situationen. Jag tror att det sårar Kevin otroligt mycket när han får se mig ta emot sånna dumma kommentarer om min sjukdom. Han är så himla fin. Tack älskling. Kram, Ellinor
