Japp det är sant! Kevin tog initiativet att vi skulle gå till donken och äta idag, eller snarare i natt, klockan var 22.00 och vi båda var svin-hungriga. Donken har nog aldrig smakat godare innan. Vi båda behövde det, både att vi var hungrigare och att vi var tvungna att lyxa till det lite med tanke på de senaste dagarna. Jag är fortfarNDE vid en korsning och vet inte var jag ska gå, jag blir puttat mot ena vägen men på något sätt så vägrar jag att ta steget och bestämma mig för den, på något sätt så känns det helt fel i min mage. Allt det här kommer snart att lösa sig på ett eller annat sätt, det tar dock tid och det är jag villig att ge det. Sov gott alla där ute! kram, Ellinor
