Foto: Hanna Söderberg Man gillar andra för att man gillar sig själv med dem. Enligt min teori så stämmer det att man gillar andra beroende på hur man gillar sig själv med dem. Vi tar ett tex för att ni ska förstå vad jag menar. Jag umgås med någon som tar fram mina dåliga sidor. Tex att jag är lat. Den här personen upprepar alltid att jag är lat och måste ta tag i mitt liv. Jag vet om att det är sant och jag vet om att det inte är något illa menat att denne person säger det. Men jag gillar ju inte den sidan av mig själv som min vän i det här läget drar fram. Vilket leder till att jag vill vara med den här vännen mindre, jag gillar inte den personen(mig) som min vän ser i mig. Vilket leder till att jag inte vill umgås. Ett parallellt tex. Jag umgås med en vän som alltid berättar för mig hur hon ser upp till vad jag gör, hon inspireras av mitt sätt att leva, vilket självklart glädjer mig att höra. Eftersom att min vän ser det bra i mig och märker när jag kämpar och ger mig en "muntlig belöning" för mitt arbete, så peppar hon även mig till att göra mer och bättre. Jag gillar den energin och uppskattningen som hon ger mig, vilket resulterar i att jag gillar att vara med henne. Jag gillar helt enkelt den hon får mig att vara, jag gillar mig själv i hennes sällskap. Förstår ni vad jag menar? Allt handlar om en själv i fråga. Tänk lite djupare på det så tror jag nog att ni förstår vad jag menar. Du kan förändra dina kompisars vilja att vara med dig och tycka om dig genom att dra fram deras bra sidor. Samtidigt så kan du tänka efter varför du inte gillar någon samt varför du gillar någon. Jag tex, gillar kevin för att han får mig att utvecklas. Jag gillar inte en tjej (vill inte nämna namn) för att hon fick mig att känna mig fånig. Ser ni? Allt handlar i slutändan hur JAG känner och hur mina vänner samt ovänner får MIG att känna. Är ni med mig? Eller är jag helt ute och cyklar? Det kanske är en självklarhet? Bara en tanke som jag ville dela med mig med. ❤❤, Ellinor