Många människor får ångest när det står helt stilla och det är precis vad det gör för mig nu. Jag vet att jag precis har flyttat till Barcelona och åstadkommit mycket, men ändå är det inte nog. Jag måste varje dag utvecklas och kämpa för att få bättre förutsättningar. Jag måste gå upp ur sängen och ha en fullspäckad dag för att jag ska räknas som en människa som kämpar och utvecklas. Jag vet inte riktigt om jag håller med om det, men enligt samhället och folk runtomkring mig så är det de som krävs. Jag är en ganska lat tjej, inte på det sättet som många tänker lat, men på ett annat sätt. Jag tar inte tag i saker innan det är sista sekunden och sover gärna till kl 10. Jag är en tjej som tar dagen mycket som den kommer och njuter av varje sekund. Jag stressar väldigt lite över att jag alltid måste vara produktiv och tycker att det är skönt att vara oproduktiv ibland. Men det är något som är fel, jag kan inte vara sådan för då är jag vad samhället kallar- slacker. Då är det svårt för människor att vara i min omgivning och jag känner mig totalt värdelös.. Men saken är den, jag vill inte vara en slacker och jag vill inte sova till kl 10, jag vill inte göra saker i sista sekunden, men hur blir jag av med det? Jag sover till kl 10 för att jag inte har något att gå upp till, går jag upp kl 8 så sitter jag bara och kollar i väggen… jag kan ju alltid gå ut och plåta till bloggen och ta en promenad, men ärligt så tänker jag att jag lika gärna kan göra det kl 11. Jag gör saker i sista sekunden för att det passar mig alldeles utmärkt och jag hinner alltid göra det som skall göras, jag gillar den där sista minuten stressen, fråga mig inte varför. Jag älskar det samtidigt som jag verkligen vill bli av med dessa dåliga rutiner. Även fast jag inte känner att det är jordens undergång så känner jag att alla runtomkring mig tycker det. Jag känner pressen från alla håll… och allt känns helt plötsligt omöjligt. Jag känner mig helt plötsligt värdelös. Då kommer mina tankar, vad gör jag egentligen med mitt liv? kämpar jag ens för att ta mig framåt? förtjänar jag ens att komma någonstans? är jag en slacker? är det så här mitt liv ska se ut? Borde jag skämmas över mina vardags rutiner? Är jag helt värdelös och tappad? Nee nu får jag nog helt enkelt ta tag i mig själv och verkligen visa min omgivning vad jag står för, vad jag går för och vad jag kan åstadkomma för jag vet att det är mycket. Då kommer nästa tanke- hur ska jag visa det? vart ska jag börja? vad ska jag ens göra? vad vill jag göra? Nee jag har inget svar på det och tills jag har listat ut det så får väll samhället se på mig som det gör. När jag väl vet vad jag ska göra så ska dem se mig komma upp som en raket. Antingen så får jag gå runt och vänta på ett mirakel, att något ska komma till mig, men den taktiken vet vi alla är en återvändsgränd = kommer aldrig att hända. Så det jag ska börja med nu, är att bara göra något, testa på allt möjligt, för att hitta det jag verkligen brinner för. Hur ska jag annars lista ut det om jag inte testar? Jag ska verkligen göra mitt bästa för att bli av men slacker jag och istället bli en produktiv, framgångsrik, lycklig tjej! Jag tänker inte göra det för någon annan utan mer för mig själv, för att bevisa för mig själv (och de andra, hehe) att jag kan så mycket bättre! LOVe, Ellinor
