Åter en natt med mycket tankar och svårt att somna. Den här graviditeten håller verkligen på att suga ut allt ur mig. Jag känner mig inte som mig själv. Det känns som om hela mitt egna liv är på paus, det enda som är i fokus just nu är förlossningen. Hur kommer livet se ut efter? När kommer jag föda? Är jag redo? Hur kommer mitt liv bli? Kommer jag och Jimmy hålla ihop? Det är så mycket tankar som är så jobbiga eftersom att jag inte har några svar. Jag känner mig extremt känslig, ful och klumpig. Jag börjar gråta i stort sätt hela tiden, jag vet oftast inte ens varför. Jag känner att Jimmy inte alls vill vara med mig, jag känner mig ensam. Jag känner mig misslyckad utan anledning. Jag får ångest över att min kropp inte orkar göra något. Ja ni förstår, det är så mycket tankar och känslor i mig just nu. Det är säkert normalt såhär i vecka 40. Men jag är inte van med att känna mig så här. Det är helt nytt och främmande för mig.
