Jaa, rubriken säger allt och jag känner mig verkligen så. Ibland känns det som om mina drömmar är för stora? och ibland känns det som om jag tror på mina drömmar så mycket att jag lättar från jorden och svävar bland mina egna rosa moln. Jag säger inte att någon dröm är för stor, för det är dem ju inte, det är de som är det fina med drömmar. Jag menar mer att jag är så långt ifrån den även fast jag har kommit så sjukt långt i mitt liv osv, vilket gör att det känns som om min dröm är för stor. Men vad säger man? Sträva mot himlen så kommer du till trädtopparna ;) Love, Ellinor
