Jag har tänkt mycket på vart gränsen går att prata öppet i telefon? Jag menar man kan ju inte sitta på tunnelbanan och prata om vad som helst? När jag satt på tåget påväg hem till Stockholm så hamnade det en man bredvid mig, och han pratade i telefon i stort sätt hela resan. Det störde mig inte alls men jag kan tycka att han pratade om lite för personliga saker som vi andra kanske inte ville ta del av, men ännu minde att han skulle vilja att vi tar del av. Man kan ju tänka ” jag kommer aldrig träffa dem här människorna runtomkring igen så skitsamma”, men jag tycker att det är fel. Ja det stämmer att om du inte skäms för mycket så är det upp till dig att säga vad du vill på telefon, men tänk en gång till, vi runtomkring kanske inte ser lika lätt på det, utan vi kanske tycker att det är jobbigt att ta del av dina historier. Då tycker jag att det är lite elakt att låta dem runt om lyssna, lägg då på och ta det samtalet senare. Jag tycker inte att det skadade, jag tyckte snarare att det var lite kul att sitta och lyssna på, men det fanns faktiskt en äldre dam mittemot som tyckte att det var super jobbigt, det verkade som om hon tog åt sig och blev illa till mods av allt som den här mannen pratade om, hon mådde lixom dåligt. Jag tycket faktiskt synd om henne och att det var dåligt av den här mannen att inte visa hänsyn till de som satt runtomkring och tvingades lyssna på hans skitsnack och historier som inte alltid var så rumsrena. DÅLIG STIL MANNEN! Så snälla du, tänk efter lite innan du gör vissa saker offentligt, du kanske inte bryr dig, men de runt om kring dig kan tycka att det är jobbigt, och inte vill du sätta dem i den situationen där dem mår dåligt över något som du gör eller i det här fallet vad du säger. Love, Ellinor
