Frustrationen att inte kunna kommunicera eller inte kunna styra över någons behov. Jag pratar såklart om Aaron. Hur mycket jag än önskar så kan jag inte styra över när han ska vara trött, eller när han ska bajsa. Det är frustrerande i många situationer och det är helt okej. När jag själv är svintrött och bara vill sova så är det självklart att jag önskar att Aaron också var trött och kunde sova. Men så lätt är det inte. Efter många försök till att natta honom så är han fortfarande vaken. Ju längre tiden går utan att han somnar, ju mer frustrerad blir jag. Ibland känner jag för att bara ge upp, kasta in handduken och bara gå därifrån. Det är okej att bli frustrerad som förälder, det är inte alltid så lätt som det kan se ut eller verkar. Vi (framförallt mammor) ska inte vara så hårda mot oss själva. Det är okej. Det är inte alltid kul och det ska det inte vara. Men i slutändan så hittar vi ork och kraft till att fortsätta, det bara sker. Det ska vi alla ha kredd för. Vi ska ha en guldstjärna för att vi klarar det och inte lägga fokus på HUR vi klarar det. Med det sagt så vill jag peppa alla andra föräldrar där ute och visa er att ni inte är ensamma.
