Jag vill inte låta negativ eller så, men dessa saker är något som jag inte var förberedd på alls. Speciellt den sista punkten. 1. Att det strålar i underlivet. Aj aj aj säger jag bara. Det kan verkligen hugga till. Det blir som blixtrar från tjejmagen ner i ljumskarna. 2. Att man kan få bristningar lite här och var. Jag kanske var dum innan men jag förstod inte att bristningarna kan dyka upp lite vart som. Själv har jag fått på innelår, bröstet och ytterst lite på rumpan. Men har hört att det kan komma på betydligt konstigare ställen än så. 3. Att mammapoliserna finns överallt. Samtidigt som det känns som att nästan alla mammor är lite poliser mot varandra så vill ingen erkänna det. Vissa helt omedvetet. Vissa väldigt tydligt. Alla vill nog väl, men det blir så fel. Alla barn är olika och alla mammor är olika, det måste vi alla förstå. 4. Att allt inte är en dans på rosor- det är hemskt. Om man bortser helt från vad en graviditet är eller hur det slutar, alltså att man får ett barn så är det hemskt enligt mig. Förutom att det är mitt barn jag bär på och att det helt klart är värt det så är det de värsta jag har gjort i mitt liv tror jag. Så mycket jobbiga känslor jag haft de senaste 9 månaderna är inte att leka med. Stundvis har jag känt mig deprimerad på riktigt. Mensvärkssmärtorna är inget jag njutit av direkt. Konstant hunger...Så jobbigt. Instängd i sin egna kropp- det värsta! Men självklart har det sina magiska stunder också!
